Dag sju - lugn dag i Gällivare. Dag åtta - syd om Polcirkeln

På lördagen var vi trötta efter vår långa tur på fredagen, så vi valde att ta en lugn dag i Gällivare, samt fixa lite nu när vi var i storstaden. Kedjorna oljades och våras däck fick till slut mer luft. Det behövdes mer luft än vad vi kan få i med våran lilla handpump. Eftersom Lisa har lite specialdäck går de inte att fylla på på en vanlig mack. Resultat blev att vi fick köpa en stor pump, Lisa flyger nu fram och Erik har 700 gram extra på sin pakethållare. Vi passade även på att tvätta. Inne i staden var det fontänfestival. Fram på eftermiddagen var vi åter pigga och det kändes lätt att cykla. Vi avslutade dagen i skogen några km från Porjus och käkade rökt renkött till kvällsmat.

Söndagen började vi relativt tidigt och vi var åter igen glada för att Björnen inte hälsat på, vi var lite oroliga eftersom vi hittade stora benknotor nära tältplatsen. Vi kom även igväg ganska raskt, för att vara kvar där vi tältat tillsammans med alla mygg och knott var inte ett alternativ. Vi cyklade med lätta ben (mycket nedförsbackar) de fyra milen till Jokkmokk där vi intog en lunch på den samiska restaurangen, mycket god renskav stod på menyn. Våran tidigare plan var att passera via Arvidsjaur för att möta upp Johan och Lisa (Lisas bror och hans flickvän), planen ändrade plötsligt eftersom vi cyklar för fort och de befinner sig i Piteå några dagar. Alltså våran färd ska nu gå genom Boden och Piteå istället. Så i riktning mot Boden gick våra cyklar efter Jokkmokk, nu nio mil senare är vi på en camping i Harads och till kvällsmat blev det ravioli på burk. Vi är nöjda med dagen och känner att vi verkligen kommer framåt, idag passerade vi Polcirkeln samt cyklat mer än 50 mil från Treriksröset, sköna delmål! Imorgon bär det av till Boden och Bodens fästning.

Vår ursprungliga plan var att visa vår färd med avstånd etc på kartan till höger, allt går dock inte som man tänkt sig...I fortsättningen kommer vi visa hur långt vi cyklat om dagen under respektive inlägg (nya försök kommer antagligen göras med kartan). Nedan visas hur vi ligger till hittills och dag 3 var vår första dag på cyklarna.

Dag 3, 45 km (tot 45 km)
Dag 4, 74 km (tot 119 km)
Dag 5, 84 km (tot 203 km)
Dag 6, 132 km (tot 335 km)
Dag 7, 57 km (tot 392 km)
Dag 8, 130 km (tot 522 km)

Dag sex - kvinnan med hundarna

Idag hade vi bestämt oss för att cykla långt, hela vägen till Gällivare, dvs drygt 13 mil. Vi kände att vi behövde komma till en campingplats för att duscha. Dessutom är det lika bra att trampa på här uppe när det inte händer så jättemycket annat. När vi håller på att packa ihop oss efter natten i skogen (björnen kom inte) så kör en vagn med en kvinna, dragandes av två hundar, förbi ute på vägen. De kör inte så fort, så det dröjer inte särkilt länge innan vi är ikapp. Vi var nyfikna och kvinnan, som var från Schweiz, var pratglad, så det resulterade att vi cyklade med henne i nästan en hel timme (vi förlorade en del tid, men det var et helt klart värt). Hon berättade att hon varit ute sedan mitten av Januari, tagit sig från Scweiz upp till Nordkap via Finland och var nu på väg söderut igen, hon hoppades på att vara hemma till jul, men var inte säker. De tog sig fram 2-3 mil om dagen, så hade åtminstone 90 dagar kvar i Sverige. När hon berättade om sitt äventyr så kan man minst sagt säga att vår resa inte kändes så märkvärdig längre (foto).
I överlag gick det mycket bra med cyklandet, det var varmt, soligt och inte så mycket vind.
Väl framme hade vi sett fram mot en fredagspizza, men den lokala pizzerian hade stängt mellan 21 & 23, så det blev två frysta ifrån ICA istället.

Dag fem, på väg hemåt

Upp och ned, fram och tillbaka. Ja, så känns det som vi farit runt de senaste dagarna. Det tog tid innan vi nådde Treriksröset, men igår kom vi äntligen dit, och det var värt besväret. Vi sov över i Kilpisjärvi och tog bussen tillbaka till Karesuando idag (vi anser inte att detta var fusk eftersom vi redan cyklat sträckan och att cykla norrut som vi gjorde tror vi var jobbigare dels pga motvinden, bara så ni vet). Så väl tillbaka i Karesuando kunde vi äntligen börja cykla söderut, i Sverige. De 8 milen vi cyklat nu under eftermiddagen och kvällen har varit så lätta, dels för att det är ganska plant men också för att rent mentalt så är vi på väg hem nu. Just nu ligger vi dock i vårt tält i en skogsdunge någonstans i de Norrländska skogarna och är rädda för björnen, hoppas vi snart kan somna ändå. God natt!

Dag fyra - Sveriges nordligaste blogginlägg

När bussen släppt av oss i Karesuando så trampade vi direkt över till finska sida och satte kurs mot Kilpisjärvi. Från början var tanken att ta buss från Karesuando till Kilpisjärvi och därifrån börja cykla. Men den enda bussen vi lyckats hitta gick nästan ett dygn efter vår ankomst, därav började vi cykla direkt. Halvvägs till Kilpisjärvi slog vi läger vid en sjö i piskande regn och åska. Och där fanns mygg utan dess like. Stod man stilla en sekund så satt de överallt. Jag hade aldrig klarar av det utan myggnätet över huvudet.

På onsdags morgon så hade varit på samma ställe så länge att alla skogens mygg visste om oss. Lisa var tapper nog att gå ut och göra frukost ändå, men blev alldeles blå i ansiktet av alla bett och på ena benet gick det efteråt att räkna till 60 myggbett.

Tillslut kom vi iväg och den sista etappen till Kilpisjärvi var otroligt påfrestande, kanske till stor del av att vi var under tidspress. Båten vi ville med från Kilpisjärvi gick kl 13, vi cyklade på ordentligt till en början. Men sen kom motvinden och man var tvungen att trampa för att komma framåt i nedförsbackarna (nästan iallafall), så 13-båten kunde vi bara glömma... Vi var extremt trötta de tre sista milen till Kilpisjärvi, men när vi endast hade en mil kvar så kommer världens nedförsbacke och vi kunde i princip bara rulla in den sista milen. Just när vi kommer fram så kommer också bussen från Karesuando tillsammans med Lundapojkarna. Tillsammans tog vi en efterlängtad hamburgertallrik.

Efter 40min med båt så var det tre kilometer vandringsled fram till Treriksröset, men cyklarna var skulle ju bara med för fotografering, så det blev en spännande tur över spång och lera.

Vi fick några fina bilder och Sveriges nordligaste punkt är nu avklarad. Nu börjar färden söderut!

Publicerat i efterhand då vi åter är inom Svenska nätet.

Dag tre - på väg mot Finland!?!

Blogginlägg direkt från Vittangi.

Varför vi är på väg till Finland återkommer jag snart till.

Igår kväll överraskades vi av fjällvädret. Precis när vi skulle ut och prova cyklarna med ny slang och så, så helt utan förvarning så börjar det blåsa. Rejält. En tidig förhoppning om att låta tältet vara byttes snabbt till stress att hinna fälla tältet innan vinden gjorde det. Vi hade visserligen campingens bästa plats i ett dygn, men när vinden kom så var det den mest utsatta. Snabbt ned med tältet och upp igen i skydd av några ståtliga björkar.

Därefter var vi redo att ge oss iväg på en lite kvällstur med cyklarna.

Först cyklade vi förbi Kiruna kyrka, en mycket vacker byggnad som för några år sedan blev korad till Sveriges vackrasta, det är inte utan att man förstår det.

Därefter cyklade vi upp på Luossavaara, ett utav Kirunas två berg där man tidigare brutit järnmalm, men som numera är ortens alpina anläggning. En tung etapp är det, men kolla in bilderna- fantastisk utsikt och vi kunde till och med se en skymt av Kebnekajse.

Väl tillbaka på campingen så var vinden mer frånvarande än nånsinn, och alla campingens guldplatser ockuperade.

Tillbaka till det här med Finland. För att komma till Treriksröset så är man näst till tvungen att ta sig över till finska Karesuanto upp till den finska byn Kilpisjärvi. Därifrån kan man sedan ta båt nästan ända fram till Treriksröset.

För övrigt har vi sällskap på bussen av tre glada Lundastudenter som ska ta sig an samma utmaning på två veckor kortare än vi.

Slut från Karesuandobussen.

Resan upp till Kiruna gick bra, cyklarna kom både på och av planet i nästan samma skick som vi lämnade dem...Lisas cykelstöd hade fått en lite annan vinkel. Detta gjorde att cykeln välte när vi skulle pumpa upp den igen och det gjorde att ventilen på slangen gick sönder. Ingen fara tänker vi och slänger fram våra extraslangar. Det gick inte så bra, ventilen på extraslangen var för bred för Lisas cykel! Hur kunde vi missa att tänka på det? Tur i oturen att vi upptäckte det i närheten av Kiruna, nu är cykeln fixad och extraslang som även passar Lisas cykel finns i packningen.

Men hur tog vi oss då från flygplatsen som ligger milen från Kiruna? Här hade vi väldig tur, när vi insåg att vi inte skulle kunna ta oss cyklandes in till staden så letade vi reda på bussen, den sista för dagen skulle gå om en kvart. Den vänliga busschauffören fixade plats för cyklarna och lät oss hoppa på. Han tyckte absolut inte vi kunde cykla in till Kiruna i det regnväder som var under gårdagen, vi berättade inte för honom vad våra planer för de kommande veckorna är.

Här i Kiruna ville vi väldigt gärna se Kirunagruvan, detta kombinerat med ovan nämnda slangproblem och Eriks förkylning har vi valt att stanna en extra natt i Kiruna. Imorgon går färden till Karesuando och sedan cyklar vi de 11 milen upp till Kilpisjärvi under tisdag och onsdag, under onsdagen hoppas vi även nå Treriksröset för att sedan kunna börja våran resa på riktigt.

Idag gjorde vi alltså ett besök i Kirunagruvan, vi hade tidigare värmt upp med att lyssna på LKABs VD Lars-Eric Aaros sommarprogram, rekommenderas. Med buss kördes vi snabbt ned till 540-metersnivån. Där blev vi guidade runt en stor utställning med gamla och nya maskiner, kartor som visar hur gruvan är uppbyggd och kolla på en informationsfilm om gruvan. Vi fick lära oss att de flesta sprängarna är tjejer och att grundlönen för en tjugoåring är 29000 - inte illa.

Nu blir det en cykeltur kring stan och kanske kommer lite bilder sen också...

Avfärd

Nu är vi äntligen påväg, efter ett halvårs planering. Kring jul fick vi idén att cykla genom Sverige, detta trots noll erfarenhet av cykling och allt som hör en cykelsemester till. Nu har vi dock samlat på oss en del kunskap, mycket teoritisk och lite praktisk, så nu återstår det bara att se hur det går.

Till en början var planen att börja nere i Smygehuk och cykla norrut, för en dryg månad sedan ändrade vi planen. Vi ska nu istället börja uppe från Treriksröset, så har vi nedförsbacke genom hela Sverige, eller? I skrivande stund sitter vi i bilen på väg upp till Arlanda (tack Pelle och Annika att ni kör oss!), om några timmar flyger vi upp till Kiruna tillsammans med våra kära cyklar (som vi innerligt hoppas kommer vara våra vänner kommande 5 veckor), tält, en massa myggmedel och mycket mer (men inte för mycket).

Första missödet har redan drabbat oss, efter hårt jobbande av Erik de senaste veckorna har en nu åkt på en så kallad förkylning. Det kommer ta några dagar innan vi kommer upp till Treriksröset och börjar cykla på riktigt, så vi hoppas han hinner kurera sig tills dess!

Varmt välkomna alla ni som vill följa oss på vårt äventyr i sommar och några utav er kanske får väntat besök!