När bussen släppt av oss i Karesuando så trampade vi direkt över till finska sida och satte kurs mot Kilpisjärvi. Från början var tanken att ta buss från Karesuando till Kilpisjärvi och därifrån börja cykla. Men den enda bussen vi lyckats hitta gick nästan ett dygn efter vår ankomst, därav började vi cykla direkt. Halvvägs till Kilpisjärvi slog vi läger vid en sjö i piskande regn och åska. Och där fanns mygg utan dess like. Stod man stilla en sekund så satt de överallt. Jag hade aldrig klarar av det utan myggnätet över huvudet.
På onsdags morgon så hade varit på samma ställe så länge att alla skogens mygg visste om oss. Lisa var tapper nog att gå ut och göra frukost ändå, men blev alldeles blå i ansiktet av alla bett och på ena benet gick det efteråt att räkna till 60 myggbett.
Tillslut kom vi iväg och den sista etappen till Kilpisjärvi var otroligt påfrestande, kanske till stor del av att vi var under tidspress. Båten vi ville med från Kilpisjärvi gick kl 13, vi cyklade på ordentligt till en början. Men sen kom motvinden och man var tvungen att trampa för att komma framåt i nedförsbackarna (nästan iallafall), så 13-båten kunde vi bara glömma... Vi var extremt trötta de tre sista milen till Kilpisjärvi, men när vi endast hade en mil kvar så kommer världens nedförsbacke och vi kunde i princip bara rulla in den sista milen. Just när vi kommer fram så kommer också bussen från Karesuando tillsammans med Lundapojkarna. Tillsammans tog vi en efterlängtad hamburgertallrik.
Efter 40min med båt så var det tre kilometer vandringsled fram till Treriksröset, men cyklarna var skulle ju bara med för fotografering, så det blev en spännande tur över spång och lera.
Vi fick några fina bilder och Sveriges nordligaste punkt är nu avklarad. Nu börjar färden söderut!
Publicerat i efterhand då vi åter är inom Svenska nätet.
Mycket tappert Lisa att försöka stå emot/uthärda de där myggen för frukostens skull! Hoppas ni inte är lika duktiga som jag att klia sönder myggbett... Fast snart måste ni väl vara immuna ;)
SvaraRadera