Nu är vi i mål tillslut. De sista milen var magiska och på mållinjen fick vi ett riktigt fyrfaldigt leve.
Det var inte utan vemod som vi packade grejorna för sista gången, men det var skönt att bara kunna trycka ned allt i väskorna utan att tänka på att det skulle vara ordning inför kvällen.
Det har varit en kul utmaning och ett minne för livet. Vi har fått se så mycket av vad Sverige har att erbjuda och en del ställen lockar att återkomma till med mer tid till förfogande. Från början hade vi tänkt att stanna upp en del längs med vägen för att se mer. Men så blev det inte. Man blev taggad av att cykla och att varje dag komma till ett nytt ställe, speciellt i Norrland där avstånden var längre. När vi sedan kom söderut så lockade tanken att komma i mål en vecka tidigare och att ha en semestervecka utan cyklar. Så fick det bli.
I stort så har utmaningen inte heller varit så påfrestande som vi hade ställt in oss på, även om vissa dagar var väldigt tunga, till exempel vid Höga Kusten. Milen tillryggalades rätt lätt och vädrets makter har varit på vår sida. Den stora överraskningen för oss var hur svårt det kan vara att få i sig tillräckligt med energi och hur mycket man kan äta utan att bli mätt. Cyklarna har också fungerat bra, men nu är min cykel utsliten, både vevlagret och styrlagret visar tydliga tecken på att det är dags för pensionering.
Tack till alla er som gett oss nätter i riktiga sängar, fyllt på våra vattenflaskor torra dagar eller bara kommit fram för att prata! Ett extra tack till Pelle och Annika som både körde oss till Arlanda och hämtade oss i Smygehuk.
Och kul att ni alla velat följa vårt äventyr här.
Nu väntar det vi längtat mest efter de senaste dagarna, en biltur (tänk att det finns ett sätt att färdas utan ansträngning!), en jönköpingskebab och ett riktigt varmt och långt bastubad!
