Efter att ha lagt om rutten så kom vi att få se Sveriges hemligaste stad, Boden. Staden som fram till 1997 var stängd för utlänningar. Boden var under i stort sett hela 1900- talet kärnan i Sveriges försvar i norr. I början av decenniet byggde man här fem fort insprängda i berg som omringade staden. Ett av de här forten besökte vi, Rödbergsfortet.
Utöver de topphemliga forten fanns ungefär 1200 olika bergrum och försvarsposteringar som omringade staden. Så sent som nyårsafton 1997 togs det sista fortet ur försvaret, men då hade de varit omoderna i flera decennier och mest fyllt en avskräckande funktion. Fram till 1982 förvarades en stor del av Sveriges guldreserv i ett av fortet. Två av forten är nu byggnadsminnen och mycket fascinerande att besöka.
Man kan tycka att en stad som så länge varit stängd för utlänningar är dömd att misslyckas med turism för all framtid, men av campingen att döma så går det bra, vi och resten norrmän.
För övrigt handlar mycket om att få i sig så mycket energi som möjligt, för det är inte orken som sviker utan maten som förbränns på nolltid. Ett besök vid godishyllorna är obligatoriskt vid varje matinköp för att skaffa reservenergi. Förbipasserande skrattar för sig själva är de hör hur vi diskuterar hur vi ska variera oss mellan japp, mars, bounty och co-co. Vi förstår dem.
Vidare kändes söndagens tretton mil rejält under måndagen, i bak och runt knän.
Hasse, precis som du sa så vart det lättrampat hela vägen till Boden. Och damen med hundarna satt i sen vagn, dragen av hundarna, men funderade på att byta till cykel i Gällivare för att få upp dagstempot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar