söndag 21 augusti 2011

Dag tjugonio - Sveriges sydligaste blogginlägg!

Nu är vi i mål tillslut. De sista milen var magiska och på mållinjen fick vi ett riktigt fyrfaldigt leve.

Det var inte utan vemod som vi packade grejorna för sista gången, men det var skönt att bara kunna trycka ned allt i väskorna utan att tänka på att det skulle vara ordning inför kvällen.

Det har varit en kul utmaning och ett minne för livet. Vi har fått se så mycket av vad Sverige har att erbjuda och en del ställen lockar att återkomma till med mer tid till förfogande. Från början hade vi tänkt att stanna upp en del längs med vägen för att se mer. Men så blev det inte. Man blev taggad av att cykla och att varje dag komma till ett nytt ställe, speciellt i Norrland där avstånden var längre. När vi sedan kom söderut så lockade tanken att komma i mål en vecka tidigare och att ha en semestervecka utan cyklar. Så fick det bli.

I stort så har utmaningen inte heller varit så påfrestande som vi hade ställt in oss på, även om vissa dagar var väldigt tunga, till exempel vid Höga Kusten. Milen tillryggalades rätt lätt och vädrets makter har varit på vår sida. Den stora överraskningen för oss var hur svårt det kan vara att få i sig tillräckligt med energi och hur mycket man kan äta utan att bli mätt. Cyklarna har också fungerat bra, men nu är min cykel utsliten, både vevlagret och styrlagret visar tydliga tecken på att det är dags för pensionering.

Tack till alla er som gett oss nätter i riktiga sängar, fyllt på våra vattenflaskor torra dagar eller bara kommit fram för att prata! Ett extra tack till Pelle och Annika som både körde oss till Arlanda och hämtade oss i Smygehuk.
Och kul att ni alla velat följa vårt äventyr här.

Nu väntar det vi längtat mest efter de senaste dagarna, en biltur (tänk att det finns ett sätt att färdas utan ansträngning!), en jönköpingskebab och ett riktigt varmt och långt bastubad!

Dag tjugoåtta - Känslomässig berg och dal bana

I hårda vindar snett framifrån lämnade vi Åhus bakom oss. Det kändes inte som om vi kom framåt över huvud taget och vi fick kämpa hårt i nedförsbackarna för att hålla femton kilometer i timmen. Och samtidigt fick man hålla hårt i styret för att inte svaja ut mitt i vägen. Kändes hopplöst. När vi hade cyklat drygt 3 mil så var vi framme i Brösarp, trötta på och av vinden intog vi där våran lunch och la oss sedan och sov i gräset några minuter, precis vad vi behövde!

Efter Brösarps backar så hamnade vi i lä av skogen och det gick riktigt lätt och därefter fick vi till och med medvind! Sista milen in mot Ystad ville vinden inte vara med oss längre, så vi fick avsluta cykeldagen som vi började den, trampa utan att man tycker att man kommer någon vart. Men vi kom faktiskt framåt och anlände till slut till campingen i Ystad, den dyraste, trångaste och sista på denna resa. På campingen fick vi sällskap av Annika och Pelle som börjar bli ett känt inslag i denna blogg. De är ute på en liten minisemester och ska imorgon ta emot oss när vi kommer i mål, detta tackar vi hjärtligt för.

Kvällen tillbringades på en mysig restaurang i Ystad, där vi firade att vi klarat (nästan) utmaningen vi antagit. Imorgon väntar vi oss en härlig dag, drygt 3 mil till Smygehuk. Tanken på att vi faktiskt kommer klara av att cykla från Treriksröset till Smygehug får det att pirra lite gött i magen.

Så här långlt har vi cyklat de sista dagarna
Dag 20, 41 km (1683 km)
Dag 21, 120 km (1803 km)
Dag 22, 103 km (1906 km)
Dag 23, 90 km (1996 km)
Dag 24, 123 km (2119 km)
Dag 25, 94 km (2213 km)
Dag 26, 131 km (2344 km)
Dag 27, 64 km (2408 km)
Dag 28, 75 km (2483 km)

fredag 19 augusti 2011

Dag tjugosju - Dagen vi saknade regnet

Idag var sommarens stora regnområde väntat att dra in över södra Sverige. Och mycket riktigt regnade det som förväntat på morgonen.
Förutom att hålla dagsetappen kort så skulle vi regnskydda våra skor. En längre stund efter frukosten ägnades åt detta. När skorna var redo för dagens äventyr så regnade det inte längre och radarbilderna visade att området dragit förbi fortare än förväntat. Snopet tänkte vi, och drog på oss full regnutstyrsel ändå.

När vi kom till Skåne så tilltog vinden en del och de kraftiga byarna fick nästan cykeln att stanna tvärt. Den kortare etappen till Åhus avverkades med rekordlåg snittfart. På vägen cyklade vi över ett militärt skjutfält omgivet av färistar, stackars djur som får gå och beta bland vinande kulor.

Dag tjugosex - När asfalten kom till byn

Efter att ha förvissat mig om att cyklarna var kvar efter att ryssarna dragit vidare så kunde jag sova gott, medan Lisa tydligen var räddare än någonsin. Cyklarna var kvar även på morgonen.

Rekordtidigt satte vi fart för att lämna Småland, och eftersom det väntas dåligt väder på fredag så vill vi hålla nere antalet mil. Därför var Karlshamn ny destination för dagen.

I Torsås (även egen kommun, faktiskt) så stannade vi för glasspaus. Där satt vi på en bänk och med resten av lokalbefolkningen så kollade vi på asfaltsarbetarna. Situationen fick mig osökt att referera till den där gula boken av Mikael Nemi som alla skulle läsa för några år sedan. Jag vill minnas att ett av bokens kapitel heter just "När asfalten kom till byn".
Nu var det ju inte så att Torsås inte hade asfalt sen tidigare, men många var intresserade i alla fall.

Efter en av de längre dagarna kom vi ändå fram rätt tidigt till resans billigaste camping, men med de dyraste duscharna.

torsdag 18 augusti 2011

Dag tjugofem - Juholts nakna kvinna & Rysskräcken

Dagen började långt ifrån lika tidigt som gårdagen. Vi är nu aningen slitna och att sätta sig på sadeln var ärligt talat ganska segt i förmiddags. Efter att ha cyklat någon km så måste vi stanna för att ta av oss lite för varma kläder och då kommer det en man från vägverket fram till oss och börjar snacka. Att få berätta för andra vad man håller på med är riktigt bra för egot, han önskade oss lycka till och vi cyklade iväg med lätta ben och denna dagen kändes inte jobbig något mer.
Vårt första stopp blev Påskallavik någon mil söder om Oskarshamn, efter att ha hört Håkan Juholts sommarprogram så var vi bara tvungna att kolla in den nakna kvinnan som skulle ligga i en trädgård.

Dagen har erbjudit många otroligt vackra asfalterade småvägar och solen har skinit på oss. Vid ett tillfälle stannade vi spontant och plockade blåbär i en halvtimme med cykelhjälmar och mörka cykelglasögon på. Från andra sidan vägen ropar en man till oss. Han ger oss några äpplen som vi tacksamt tar emot, men om vi hade velat så hade vi nog fått tömma hela hans trädgård på frukt. Som han bor intill den stora vägen så hör det nog till ovanligheten att se någon som inte far förbi i 100 km/h.
Dagens etapp tog oss strax sydväst om Kalmar och till kvällen planerade vi att slå läger i skogen, men så mycket skog fanns inte att hitta, bara fält överallt. Till slut hittade vi i alla fall en plats ute på vischan att slå upp tältet på. Allt kändes väldigt lugnt och tryggt fram tills just nu, först blir Lisa rädd över att det låter som något mellan en padda och en älg utanför tältet och sen hörs plötsligt ett gäng ryssar börjar röra sig utanför tältet - vad gör de här ute så sent? Hoppas cyklarna är kvar imorgon....

onsdag 17 augusti 2011

Dag tjugofyra - Två miljoner meter

Idag lyckades vi med det vi misslyckats de tjugotre tidigare dagarna, vi kom iväg tidigt, och det var bra det, för idag väntade en lång sträcka och eftersom det börjar skymma allt tidigare, så står inte kvällen till vårt förfogande på samma sätt.
Bara några kilometer in på dagen spräckte vi den magiska 200mils-gränsen.

Så mycket huggorm som vi har sett igår och idag har vi nog aldrig sett i hela våra liv - slutsats: Småland är en riktig ormhåla!

Det känns ogripbart att kolla på kartan och se hur långt vi verkligen har cyklat nu. Nu är det slutspurt.
Vi fick fantastiskt väder och kunde slå läger ganska tidigt och avsluta kvällen med grillning på solnedgångens klippor söder om Oskarshamn.

Planen för de sista dagarna är att cykla till Kalmar onsdag, Ronneby torsdag, Åhus fredag, Ystad lördag och målgång söndag.

För övrigt är det jätteroligt att se att så många läser vår blog. Det är nu en bit över tusen läsare ifrån tio länder - skoj!

Dag tjugotre - Ögonbiten

Bortsett från att vi vid tvåtiden blev väckta av den lokala mopedmaffian så sov vi gott i Nävekvarns hamn.
Dagen började oväntat väldigt tungt med mycket backar och motvind.
Idag blev det två halvfusk till. Efter det sista så tog vi in på Stegeborgs slott för lunch i vacker miljö.
Motvinden höll i sig resten av dagen och det spelade ingen roll hur vägen än svängde, alltid motvind ändå. Regnet hängde i luften hela dagen och man hann inte mer än att ta av sig regnjackan innan man ville ta på den igen.
Lisas cykelglasögon är mest på när solen skiner, så framåt eftermiddagen passade en insekt på att bita/sticka henne i ögonvrån efter att Lisa klämt fast den med ögonlocket - lärdom: på med glasögonen!

Tältet slogs upp i skogens djupa mörker utanför Valdemarsvik.

Dag tjugotvå - Stans snabbaste kassörer

Två timmar hotellfrukost, bättre än så kan man väl knappast börja dagen. Mättare än någonsin kom vi iväg sent med styret riktat mot Nyköping.
I Vagnhärad fyllde vi på förråden och skaffade lunch. Där betjänades vi av stans snabbaste kassörer, minsann (bild). Vet inte om det säger mer om Vagnhärad än den här butiken, för fort gick det inte, men ett prydligt vikt kvitto fick vi!
Målet idag blev Nävekvarn, ett halvmysigt litet samhälle, där vi tältade vid hamnen.

söndag 14 augusti 2011

Dag tjugoett - Hotellpremiär

Ytterligare en övernattning med stor gästfrihet och kul sällskap!
Idag var vår plan egentligen att ta oss till Stockholm, men strax innan vi skulle göra oss i ordning för ytterligare en sen avfärd så ringde Lisas föräldrar och ville ha oss till Södertälje. Med en hotellövernattning på spel så var vi inte svårövertalade att lägga om färdplanen och köra några extra mil.
Även om vi hela tiden höll oss i utkanten av Stockholm så gick det åt en hel del tid åt navigering. På vägen blev det också en glass vid Drottningholm innan vi fortsatte mot resans första halvfusk; bilfärjan från Ekerö.
Kvällen hann bli mörk, för mörk innan vi kom fram till hotellet. Avslutade kvällen med James Bond.

fredag 12 augusti 2011

Dag tjugo - Lugnt i Uppsala

Idag vaknade vi tidigt och hade egen TV att se nyheter på. Lyxigt. Sen gjorde Lisa en kraftansamling och tog igen de dagar vi låg efter med är på blogggen. Vi har kört hårt de senaste dagarna eftersom vi bestämde oss i förrgår att köra in en dag så att vi kunde ta det lugnt i Uppsala idag. Det fanns åndå lite planer; en farmor att besöka, en tryffelmussla att avnjutas från Ofvandahls (obligatoriskt vid alla Uppsalavistelser) och mitt bakhjul skulle riktas. Sist men inte minst en Taco att intaga hos Erika i "Floggan". Nu är allt gjort!
Jätteskönt att bara cykla de 3,7 milen in till stan och sen kunna vila kroppen och ännu en natt i riktig säng!

Nu är dessutom många nya bilder publicerade.

För övrigt en liten iakttagelse såhär när vi lämnat Norrland. Fram till att vi kom till Gävle så hade alla livsmedelsbutiker utom en kvittoskrivaren placerad så att kunden själv tar sitt kvitto. Själv har jag bara sett det i någon enstaka butik här i nedre halvan av riket.

Dag nitton - Lämnar norrland

Idag är dagen vi lämnar Norrland! Men vi tar det från början. På morgonen när vi vaknar så är det kallt och fuktigt, det enda som är torrt är tältet. Det blir nyplockade blåbär i yoghurten. Vi kom iväg för oss tidigt och redan klockan tio så var vi inne i Gävle. Till Gävle hade våran kära Uppsala-kompis Seidon tagit sig, vi träffade honom och intog en fantastisk fika. Det blev en mycket bra start på dagen. Några timmar senare sa vi hejdå till Seidon och fortsatt söderut, målet för dagen var Lisas farbrors familj i Alunda några mil utanför Uppsala. Inte lång tid efter vi lämnat Gävle så lämnar vi också Norrland! Vi är väldigt nöjda över hur långt vi lyckats ta oss nu. Nu var det platt, nästan för platt, inte en backe på tio mil varken uppför eller nedför. När vi var drygt en mil från vårat mål så fick vi köra in på en mindre landsväg, nu var det underbart med backar (om än bara stigningar på några få meter) och mycket svängar. Väl framme så togs vi åter igen emot med öppna armar, en underbar tre-rätters middag och en natt i en tempursäng.

Uppdatering av distansläget.
Dag 14, 81 km (tot 1083 km)
Dag 15, 123 km (tot 1206 km)
Dag 16, 69 km (tot 1275 km)
Dag 17, 105 km (tot 1380 km)
Dag 18, 122 km (tot 1502 km)
Dag 19, 140 km (tot 1642 km)

Dag arton - Cykla cykla cykla

Benen mår nu ganska bra igen och nu är det mest platt mark vi har framför oss. Nästa stad efter Hudiskvall är Söderhamn, dit var det inte så många mil utan vi ville cykla längre. Men att cykla hela vägen till Gävle kändes lite väl mycket...Så det slutade med att vi slog läger i skogen några mil norr om Gävle tillsammans med myror och blåbär. Åter igen fick vi slå upp ett torrt tält, vi måste säga att vi är väldigt nöjda med det väder vi fått, endast 3 dagar med regn är inte så mycket. För övrigt hände inte så mycket idag, vi trampade mest.

Dag sjutton - Första punkteringen

Idag var det Sundsvall-Hudiksvall som stod på schemat. Benen var fortsatt lite sega och vi var rädda för fortsatt jobbig terräng. Dagen blev dock inte så jobbig som befarat. Vi såg till att hålla oss nära E4an, så det blev mycket stopp för navigering. Sofia som hade tagit så fint hand om oss i Sundsvall, hade gjort lunch och fika till oss att ha med oss under dagen, detta var mycket uppskattat från vår sida. Några få mil från Hudiksvall så verkade det som vi skulle komma fram till campingen förhållandevis tidigt och vi planerade att grilla när vi kom fram. Men en punktering (den första) och att Lisa råkar tappa sin jacka på en guppig skogsväg så att vi måste cykla nästan en hel extra mil gör att vi inte blir så tidiga och humöret är inte på topp. Väl framme på campingen är vi glada igen och grillar i skymningen.

torsdag 11 augusti 2011

Dag sexton - Benen slut från start

Det blev en välbehövlig sovmorgon i Härnösand efter gårdagens äventyr. Detta var dock inte till så stor hjälp, vi var helt slut i benen så fort vi började cykla. Vi skulle endast till Sundsvall och tanken var att vi skulle ha en lite enklare dag. Så blev det inte. Med tanke på våra ben så var backarna värre än någonsin, för första gången så ifrågasatte man vad man höll på med egentligen och längtade efter en mjuk soffa och en bra film. Trots den tunga dagen var det dock värt det då vi kom fram till Sundsvall, där tog Sofia emot oss med öppna armar. En underbar middag bjöds det på och hon kom ihåg att det var vår bröllopsdag denna dag så hade fixat en tårta till oss. Så en helt fantastisk kväll blev det efter en jobbig dag.

onsdag 10 augusti 2011

Dag femton - Backigt värre

När vi vaknade på Vandrarhemmet som vi tog in på för att bli torra så är det blött i rummet.
Kranen till handfatet hade inte varit helt stängd och avloppet inte tätt. Som tur va såvar det bara vårt redan blöta tält som blivit ännu blötare. Därefter började dagen d. Höga kusten skulle övervinnas. Vi började med några mil på E4 för att slippa lite backar och mil. Backarna fanns visserligen även på E4, men lite lättare lutning. På ett ställe var det nedför i nästan en halvmil, och Lisa hängde på bromsarna så att de luktade,
Men när vi tillslut lämnade E4 så blev det mil efter mil med backar. Rejäla backar. Det kändes som att vi kommit till alperna, för de dramatiska vyer som erbjöds går inte av för hackor. Synd bara att man var tvungen att fokusera på att ta sig upp på vartenda berg och därför mest räknade hur många meter som återstod innan uppförsbacke blev till nedförsbacke.
Väl framme på campingen sent på kvällen var vi tvungna att ladda på med mat igen, så det blev sent. Campingen hade för övrigt en campingräv som kom på besök ibland. Den skulle tydligen också ha en viss fetisch för skor, så de fick vi ha inne i tältet.

lördag 6 augusti 2011

Dag fjorton - Äventyr på E4

Idag är det blött ute. Riktigt höstväder. Vi gick upp tidigt för att bara komma iväg och ta tjuren i hornen, det var ju inte så långt till dagens mål, Ö-vik. Men när tältet var packat och vi åt frukost så drog vi ut på frukosten så länge som möjligt. Man vill bara inte ut, för man vet att man om en timme kommer vara blöt någonstans. Idag blev det fötterna, skoöverdragen var efter modifieringen nästan täta, på ovansidan. Men på undersidan, där öppningen är för våra pedaler, så har det sprutat in en och annan deciliter.

Efter att hela gårdagskvällen och morgonen ha funderat på hur vi ska cykla för att undvika E4:an, grusvägar och omvägar så kommer vi tillslut iväg. När vi cyklat under E4:an så får vi syn på en under de senaste dagarna kär bekantskap; Cykelspåret. Det är en cykelled längs med kusten. Eftersom det regnar så idag så väljer vi att ta den omväg det innebär att följa Cykelspåret, för att slippa blöta grusvägar. Till en början är det samma som vår planerade sträcka, men efter ett tag leder Cykelspåret ut oss på E4:an. Lite skrajsna över tanken att cykla på denna, i södra Sverige övertrafikerade väg, så slänger vi oss ut. Och det blir bara en kort sträcka innan vi svänger in på en liten väg. Men det dröjer inte länge innan vi kommer ut till den igen. Men på fel sida av wire-räcket, i fel färdriktning. Istället för att leda cyklarna i diket, som vi läst att grabbarna från Lund fick göra (viharskojpahoj.blogspot.com) så springer vi ut mellan bilarna och lyfter en cykel i taget över wire-räcket. Därefter blev det en kilometer till innan dagens E4-äventyr var över. Därefter blev det grusväg i en mil. Så där fick vi för att vi inte tog vår egna väg.

När vi kom till Ö-vik så bestämde vi oss för att lyxa till det i regnet med kinamat och vandrarhem. Vandrarhemmet ligger mycket vackert vid Veckefjärden. I allmänhet är det väldigt vackert med alla Höga Kusten-berg.

Vi hinner inte mer än att komma in i vårt rum här på vandrarhemmet innan brandlarmet går. Jobbreflexerna slår till direkt och jag kilar ut i köket där jag hittat en stekpanna som ryker. Någon har glömt bort att steka korv. Ut med pannan utomhus och leta rätt på brandlarmcentralen för att få tyst på eländet. Samtidigt som jag fått tyst på brandlarmet kommer en gammal dam ut från ett rum och tackar mig för att jag fick tyst på det och förklarar att hon precis slagit på elementet och att gardinen hänger för nära. Jag lugnar henne med att det inte var hennes fel utan att någon gått ifrån spisen. Inte blir hon lugnare av det, utan då blir det en himla fart på henne. Hon nästan springer ut till köket för att titta. När jag kommer tillbaka efter att sagt till personalen i huset bredvid att de måste återställa brandlarmet så hittar jag den gamla damen vid spisen, stekandes korv. Hon säger blygt tack. När jag gått ut från köket hör jag henne säga: "Helvete".

Det var dagens äventyr, nu är det dags att ladda för resten av Höga Kusten.

fredag 5 augusti 2011

Dag tretton - 100 mil

Sovmorgon (dvs Erik låter Lisa sova) och en lugn förmiddag i ett regnigt Umeå. Våra tidigare halvbra skoskydd smorde Erik in med hudsalva idag, det gjorde susen. Vi var fortfarande torra om fötterna när vi slog upp vårat tält ikväll. På grund av det nu lite kyligare vädret åkte idag också mössorna fram, Eriks var endast på en halvtimme medan Lisa tyckte det var underbart att dels värma öronen men också få bort all vind kring dessa. Risken är nu stor att Lisa kommer ha mössa på sig resten av resan. Hur som helst har vi har valt att ta det lite lugnare nu under veckoslutet och fram tills vi når Sundsvall på måndag. Idag cyklade vi till Nordmaling och när vi rullar in i staden så har vi precis gjort våra första 100 mil på vägen ner till Smygehuk. Vi var dock omedvetna om våran 100-mils gräns när det inträffade, pga av en tidiagre krånglande cykeldator och en borttappad anteckningsbok. Under våran cykeltur idag träffade vi åter på kvinnan som cyklar från Haparanda till Ystad, det verkar gå bra för henne också, men hon var inte så glad i regnet. För övrigt går cyklandet bra, både kroppen och knoppen börjar vänja sig vid att sitta på cykeln hela dagarna och de flesta nedförsbackar känns lättare än vad uppförsbackarna känns jobbiga.

Nedan kommer en uppdatering om hur långt vi cyklat de senaste dagarna.

Dag 9, 52 km (tot 604 km)
Dag 10, 97 km (tot 701 km)
Dag 11, 86 km (tot 787 km)
Dag 12, 139 km (tot 926 km)
Dag 13, 76 km (tot 1002 km)

Dag tolv - ostens hus

Vi kom snabbt iväg från Skellefteå på torsdagsmorgonen, en lång dag på 14 mil ner till Umeå väntade oss. Så dagen handlade mest om att trampa på. Än så länge kan vi inte klaga på vädret, solen skiner så strarkt så att Lisa inte älngre kan ha korta shorts på sig, då benen är halvt sönderbrända. Vårt första stopp för dagen blev Bjurträsk och ostens hus. Där finns det en stor utställning om osttillverkning i allmänhet och västerbottenost i synnerhet. Vi tog oss inte tid att kolla på utställningen, utan åt istället en utsökt lunch där, självklart med en touch av västerbottenost. På vägen såg vi två huggormar sola sig i värmen och var väldigt nära att cykla på en utav dem.
Till Umeå kom vi precis lagom till regnet. Campingen här är den dyraste hitills men helt underdimensionerad, varmvattnet tar slut i duscharna och duscharna är för få.

Dag elva - Parasiter

Dagen började mycket bra, vaknade i riktiga sängar och åt frukost i ett riktigt kök, underbart! Vi var kvar i Piteå en bra stund in på dagen, svårt att sticka när man hade trevligt sällskap och den spännande utvecklingen på börsen. Till slut kom vi dock iväg, benen var till en början inte riktigt med oss, fram till Ålund fanns det ingen gnista i benen och det var mycket uppför. Efter Ålund, där vi käkade en glass i solskenet och träffade en annan kvinna från Göteborg som cyklade från Haparanda till Ystad var energin på topp igen. Från Ålund till Skellefteå gick det sedan undan, kanske inte så mycket på grund av glassen som att Lisa inte ville riskera bli omkörd av en 50-plusare.
I Skellefteå finns det parasiter i vattnet, så det bör inte drickas. Vårat vatten fick vi hämta ur stora tankar.

onsdag 3 augusti 2011

Dag tio - En besvikelse och flera fröjder

Idag så trampade vi vidare till Piteå för att träffa Johan och Lisa.
Dagen började med att turboLisa gjorde entré. Lisas cykel var nyutrustad med två fina silvriga bar ends som gjorde att energiförrådet verkade outtömligt. Lisa flög fram med en hastighet tidigare inte skådad och för omväxllings skull var det jag som hamnade på efterkälken. Det höll i tre mil, sen var ordningen återställd igen.

Idag blev första dagen som vi gick in för att följa Sverigeleden, och det blev en djup besvikelse. Vägsträckor som knappt var farbara med mountainbike skulle övervinnas med våra landsvägsdäck och tunga packning och för att säkerställa navigeringen räckte inte kartor och skyltar, utan även GPS var nödvändigt.

Men tillslut kom vi fram och bjöds på stor gästfrihet och fantastisk mat hos Lisas syster.
Första natten i riktig säng.

För övrigt gör det mindre ont i baken om man tar på sig cykelbyxorna hela vägen upp.

Dag nio - Sveriges hemligaste stad

Efter att ha lagt om rutten så kom vi att få se Sveriges hemligaste stad, Boden. Staden som fram till 1997 var stängd för utlänningar. Boden var under i stort sett hela 1900- talet kärnan i Sveriges försvar i norr. I början av decenniet byggde man här fem fort insprängda i berg som omringade staden. Ett av de här forten besökte vi, Rödbergsfortet.
Utöver de topphemliga forten fanns ungefär 1200 olika bergrum och försvarsposteringar som omringade staden. Så sent som nyårsafton 1997 togs det sista fortet ur försvaret, men då hade de varit omoderna i flera decennier och mest fyllt en avskräckande funktion. Fram till 1982 förvarades en stor del av Sveriges guldreserv i ett av fortet. Två av forten är nu byggnadsminnen och mycket fascinerande att besöka.
Man kan tycka att en stad som så länge varit stängd för utlänningar är dömd att misslyckas med turism för all framtid, men av campingen att döma så går det bra, vi och resten norrmän.

För övrigt handlar mycket om att få i sig så mycket energi som möjligt, för det är inte orken som sviker utan maten som förbränns på nolltid. Ett besök vid godishyllorna är obligatoriskt vid varje matinköp för att skaffa reservenergi. Förbipasserande skrattar för sig själva är de hör hur vi diskuterar hur vi ska variera oss mellan japp, mars, bounty och co-co. Vi förstår dem.

Vidare kändes söndagens tretton mil rejält under måndagen, i bak och runt knän.

Hasse, precis som du sa så vart det lättrampat hela vägen till Boden. Och damen med hundarna satt i sen vagn, dragen av hundarna, men funderade på att byta till cykel i Gällivare för att få upp dagstempot.