Idag är det blött ute. Riktigt höstväder. Vi gick upp tidigt för att bara komma iväg och ta tjuren i hornen, det var ju inte så långt till dagens mål, Ö-vik. Men när tältet var packat och vi åt frukost så drog vi ut på frukosten så länge som möjligt. Man vill bara inte ut, för man vet att man om en timme kommer vara blöt någonstans. Idag blev det fötterna, skoöverdragen var efter modifieringen nästan täta, på ovansidan. Men på undersidan, där öppningen är för våra pedaler, så har det sprutat in en och annan deciliter.
Efter att hela gårdagskvällen och morgonen ha funderat på hur vi ska cykla för att undvika E4:an, grusvägar och omvägar så kommer vi tillslut iväg. När vi cyklat under E4:an så får vi syn på en under de senaste dagarna kär bekantskap; Cykelspåret. Det är en cykelled längs med kusten. Eftersom det regnar så idag så väljer vi att ta den omväg det innebär att följa Cykelspåret, för att slippa blöta grusvägar. Till en början är det samma som vår planerade sträcka, men efter ett tag leder Cykelspåret ut oss på E4:an. Lite skrajsna över tanken att cykla på denna, i södra Sverige övertrafikerade väg, så slänger vi oss ut. Och det blir bara en kort sträcka innan vi svänger in på en liten väg. Men det dröjer inte länge innan vi kommer ut till den igen. Men på fel sida av wire-räcket, i fel färdriktning. Istället för att leda cyklarna i diket, som vi läst att grabbarna från Lund fick göra (viharskojpahoj.blogspot.com) så springer vi ut mellan bilarna och lyfter en cykel i taget över wire-räcket. Därefter blev det en kilometer till innan dagens E4-äventyr var över. Därefter blev det grusväg i en mil. Så där fick vi för att vi inte tog vår egna väg.
När vi kom till Ö-vik så bestämde vi oss för att lyxa till det i regnet med kinamat och vandrarhem. Vandrarhemmet ligger mycket vackert vid Veckefjärden. I allmänhet är det väldigt vackert med alla Höga Kusten-berg.
Vi hinner inte mer än att komma in i vårt rum här på vandrarhemmet innan brandlarmet går. Jobbreflexerna slår till direkt och jag kilar ut i köket där jag hittat en stekpanna som ryker. Någon har glömt bort att steka korv. Ut med pannan utomhus och leta rätt på brandlarmcentralen för att få tyst på eländet. Samtidigt som jag fått tyst på brandlarmet kommer en gammal dam ut från ett rum och tackar mig för att jag fick tyst på det och förklarar att hon precis slagit på elementet och att gardinen hänger för nära. Jag lugnar henne med att det inte var hennes fel utan att någon gått ifrån spisen. Inte blir hon lugnare av det, utan då blir det en himla fart på henne. Hon nästan springer ut till köket för att titta. När jag kommer tillbaka efter att sagt till personalen i huset bredvid att de måste återställa brandlarmet så hittar jag den gamla damen vid spisen, stekandes korv. Hon säger blygt tack. När jag gått ut från köket hör jag henne säga: "Helvete".
Det var dagens äventyr, nu är det dags att ladda för resten av Höga Kusten.
